Den maltesiska mentaliteten skiljer sig otroligt från den svenska. Livet går långsammare här, människor är trevligare och mer tillbakalutade. Om folk kör bil kan de stanna mitt i vägen för att hälsa på en granne och utbyta några ord. Bilisterna bakom kan vänta en minut, ingen verkar vara stressad.
En dag när jag skulle till en kollega frågade jag en man efter vägen. Han visste inte vart gatan låg men efter ett tags prat erbjöd han sig att skjutsa mig runt kvarteret och hitta vägen. "I was actually going home to my wife but she can wait." Jag tackade dock nej och ringde kollegan istället.
När man bestämmer ett möte med en maltes får man räkna med att han kan komma en halvtimme sent, han kanske träffade på en gammal bekant som han var tvungen att skälla ut.
Efter de snart 2 veckor jag varit här nere kan man säga som svensk att det är svårt att anpassa sig till ett sådant system, när annars allt i sverige ska gå helt systematiskt och utan problem. Jag vet inte hur många gånger jag har stört mig på att folk står och pratar med personen bakom kassan när jag kommer bakom och ska köpa något, det kan ta up mot 10-15min. Dock är jag nog tvungen att anpassa mig och inte helt fel är det än att sluta som en bitter svensk på andra sidan Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar