Nu när jag fått lite mer insikt i det Maltesiska utelivet tänker jag ge en liten sammanfattning om klubbarna och vilka ställen som är värda att gå till. Men först och främst måste man få en bild av de maltesiska ungdomarna och vad som är populärt och "inne". Som vanligt drar jag alla över en kamm men följande åsikter är framtagna ur en berusad mans observation och analys av vissa avgörande faktorer som bl.a mode, attityd och musiksmak.
Alla klubbarna ligger centrerade runt Paceville och jag skulle beskriva några av dem såhär:
Plush - Medelstor klubb i hjärtat av paceville där alla språkresestudenter samlas för att lyssna på chris brown och dansa till MTVdisco, de har även ett podium mitt i klubben där unga dansöser byter av varandra och ålar och har sig. Inte för att det inte är ett trevligt komplement men jag tycker bara att det ser ut att vara ett jobbigt yrke.
Browns - Precis som Plush och inte nog med att de ligger mittemot varandra också.
Shadows - Hit går de som har eller "har" pengar. Här har de VIP delar och en stor vip soffa högst upp där samma gäng alltid brukar sitta och de har till och köpt en egen vakt som vaktar dem. Där sitter de och beställer in champagne med fyrverkerier osv. Alltid fullsmockat på helgerna och det kan bli ok drag.
Native - Ett lite mindre glamouröst ställe som det alltid är ovanligt hög andel asiater på. Billigt.
Fuegos - Ett av de billigare ställena och för att bryta mönstret har den här klubben satsat på att spela salsa eller cubansk musik. Vädigt billigt och jag gillar stället för att här slipper man de små dräggen. Dock är det överbefolkat med tuffa svettiga 30 åriga män som raggar på tyska språkrese studenter. Men billiga shots har de iaf, 2,50 för 5 shots av valfri sprit.
Twentytwo - Troligen en av maltas bättre klubbar och lite mer sofistikerad än resten. Man har även en skön utsikt eftersom den ligger belägen på våning 22 i maltas högsta byggnad. Bra musik faktiskt men det kostar lite mer såklart.
Sky Club - Maltas största klubb där många kända DJ's kör som t.ex. hade nyss jag gärna velat se Felix Kröcher men tyvär hade jag varken pengarna eller någon bekant här nere som skulle kunna tänkas gå på några timmars öronmangel. Sensation White hade även ett event här i lördags och jag hade även där gärna velat gå men det vart inte så.
måndag 28 juni 2010
Arkitektur på Malta
Portmaso är ett väldigt fint område här på Malta som ligger i St.Julians. Jag har tidigare skrivit om detta område, men har glömt att nämna ett rätt intressant aspekt. Jag hörde nämnligen genom ryktesvägen att detta område skulle vara byggt på sopor och avfall. Att malteserna har dumpat flera ton byggnadsavfall och annat gott i vattnet för att skapa en utbyggnad i vattnet. Det låter rätt otroligt men skulle inte förvåna mig det minsta. För 10 år sedan fanns inte Portomaso och gamla delen hade fin utsikt mot havet men sedan slängde de upp lyxlägenheter och en stor yachthamn ivägen för de stackars boende.
- Portomaso
Själv tycker jag att området höjer standarden något enormt men jag slutar aldrig att förvånas över maltesernas arkitektuella kreativitet och unika standard. Kontrasten från byggnad till byggnad är enorm, Spinola bay där jag bor är ett praktexempel. Först kan det komma ett hus som inte är så gammal men fast det inte kan vara mer än några år har färgen redan börjat lossa. Därefter kommer ett byggnadsskelett som är övergivet och efter det ett helt nytt hus och sist ett gammalt hus som ser ut att vara från 1600-talet där kalkstenen har börjat krackelera och balkongerna ser ut att falla i bitar.
Denna diversitet finns bara i länder som malta. En svensk som kommer ner hit kan klösa ut ögonen för att slippa se skiten men en vital sak jag lärt mig här nere är att glömma allt vad svensk standard heter och i alla fall försöka ta till mig hur de tänker och resonerar. Men när det kommer till vissa grundläggande saker som att slutföra eller följa upp projekt som de påbörjat ser jag absolut ingen logik i hur denna befolkning resonerar. Även designen på byggnaderna kan diskuteras i termer om praktikalitet. Extremt långa men smala byggnader är högst otympliga, se bara på min förra lägenhet:
- Korridor från helvetet
Fast en sak jag gillar med husen här på malta är radhusområdena i Swieqi. De husen är extremt fina och pittoreska, små villas med limeträd och små vattenbrunnar utanför ingången mycket växter och en design som härstämmar från någon slags blanding mellan 1800-tals engelska hus och medelhavs villor fast utan den vita/havblåa kombinationen och extremt detaljerade fasader plus att alla har små gulliga namn som "Rose Garden" eller "Champ de Raisins".
Swieqi är ett fint område, synd bara att det är överbefolkat av Spanska ungdomsturister och hemlösa katter. Om man åker runt på malta och kollar på resten av ön ser man allt från skjulghetton till grandiosa villor. Allt är dock koncentrerat i små samhällen och mesta delen av landet är obefolkat med undandtag för små farmsamhällen. Jag har fått en ny granne från Kanada som brukar åka runt på sin motorcross och köra ute i terrängen, vi hade en pratstund när vi möttes i hissen denna morgon och han berättade att det finns övergivna akvedukter och andra roliga ställen man kan åka och kolla på, vart väldigt nyfiken. Det finns trots allt mycket att se på denna ö och fast den är väldigt liten slutar man aldrig att överraskas av något nytt.
Maltesiska Språket
Maltas språk är mycket speciellt, många jag känner här tycker att Maltesiskan är ful, men vi delar inte samma åsikt på den punkten. Jag tycker språket på malta är intressant och det ligger lite mystik över det hela, från år av kolonisation och belägringar har Malteserna anammat ett flertal olika språk och blandat dem i en salig röra till ett unikt eget språk.
Till skillnad från andra europeiska språk är maltesernas språk det enda semitiska språket som är ett officiellt Europeiskt språk. Det liknar alltså mest språken som pratas runt Mellanöstern, Nord och Väst-Afrika fast med inslag av Italienska, Engelska och Franska. Dialekten kan mest liknas med Arabiskan men med Italienska betoningar. Engelska fraser som "allright" används också väldigt flitigt.
Sen jag kom hit har jag fattat intresse för språket och jag har också insett att det bästa sättet att få insyn i maltesernas kultur är att lära sig deras språk. Fast alla här pratar flytande engelska, gamla som små köpte jag ändå en guide till det maltesiska språket och en tillhörande ordbok. Kassörskan önskade mig lycka till och skrattade åt mig som om det vore en omöjlighet för en invandrare att lära sig språket.
Vad jag insåg redan på andra sidan av boken är att språket är väldigt komplext. Alfabetet liknar det västerländska fast med speciella uttal av bokstäverna. Till exempel uttalas X [sh] och Q kan liknas vid det sista ljudet i det engelska ordet [that] dock är det den svåraste bokstaven i det Maltesiska språket för beroende på i vilket ord Qet används i och om det är en vokal efter eller före uttalas det olika. Två vokaler kan heller inte skrivas i rad och därför får andra konsonanter agera som en vokal. Għ räknas som en bokstav men uttalas aldrig fast den förekommer väldigt ofta. Hur som helst, här är några exempel:
Kif int? [Keef int?] Hur mår du?
Tajjeb Grazzi! [Taee-yep Grattsi] Mycket bra tack.
X'ħin hu? [Shin hoo?] Hur mycket är klockan?
Inti tifla sabiħa! [Intee tifla Sab-ee-ha] Du är en vacker tjej!
Vad jag redan lärt mig är att det är ett väldigt direkt språk, man får fram vad man vill ha sagt och man säger det klart och högt. Det förklarar lite av mentaliteten också.
Nu återstår om boken hjälper mig på vägen till att integrera mig i det Maltesiska samhället fast jag tror ändå att det bästa sättet är att tjuvlyssna på andra Malteser när dom pratar och alternativt försöka prata med en själv.
Till skillnad från andra europeiska språk är maltesernas språk det enda semitiska språket som är ett officiellt Europeiskt språk. Det liknar alltså mest språken som pratas runt Mellanöstern, Nord och Väst-Afrika fast med inslag av Italienska, Engelska och Franska. Dialekten kan mest liknas med Arabiskan men med Italienska betoningar. Engelska fraser som "allright" används också väldigt flitigt.
Sen jag kom hit har jag fattat intresse för språket och jag har också insett att det bästa sättet att få insyn i maltesernas kultur är att lära sig deras språk. Fast alla här pratar flytande engelska, gamla som små köpte jag ändå en guide till det maltesiska språket och en tillhörande ordbok. Kassörskan önskade mig lycka till och skrattade åt mig som om det vore en omöjlighet för en invandrare att lära sig språket.
Vad jag insåg redan på andra sidan av boken är att språket är väldigt komplext. Alfabetet liknar det västerländska fast med speciella uttal av bokstäverna. Till exempel uttalas X [sh] och Q kan liknas vid det sista ljudet i det engelska ordet [that] dock är det den svåraste bokstaven i det Maltesiska språket för beroende på i vilket ord Qet används i och om det är en vokal efter eller före uttalas det olika. Två vokaler kan heller inte skrivas i rad och därför får andra konsonanter agera som en vokal. Għ räknas som en bokstav men uttalas aldrig fast den förekommer väldigt ofta. Hur som helst, här är några exempel:
Kif int? [Keef int?] Hur mår du?
Tajjeb Grazzi! [Taee-yep Grattsi] Mycket bra tack.
X'ħin hu? [Shin hoo?] Hur mycket är klockan?
Inti tifla sabiħa! [Intee tifla Sab-ee-ha] Du är en vacker tjej!
Vad jag redan lärt mig är att det är ett väldigt direkt språk, man får fram vad man vill ha sagt och man säger det klart och högt. Det förklarar lite av mentaliteten också.
Nu återstår om boken hjälper mig på vägen till att integrera mig i det Maltesiska samhället fast jag tror ändå att det bästa sättet är att tjuvlyssna på andra Malteser när dom pratar och alternativt försöka prata med en själv.
Gozo
Gozo är en liten söt ö med några tusen invånare, här tycks livet gå mycket långsammare, jag trodde att Malteserna levde långsamt, med Gozoianerna lever på gott som gränsen till hur långsamt det kan kan gå.
Efter en morgon på stranden vid St.Georges bay i söndags talades det om en utflykt. Vi visste inte vart vi skulle utan tanken var att ta första bästa buss åt ett håll vi aldrig varit åt och se vart vi hamnar. Vi passerade några små byar och tre lite större bebyggen; Bugibba, Melleiha och Xemxija. Det slutade med att vi stannade på Maltas norra udde och det fanns inte så mycket att göra här förutom att ta färjan över till Gozo. För 4.65€ fick man en 25 minuters resa med Ålandsfärja flashbacks.
Första åsynen av gozo är en stor sten, branta klippor med små grottor längs kusten och extremt stora kyrktorn och katedraler som pekar upp mot himlen över de små husen belagda högst upp på bergen. Jag har nämnt de stora kyrkorna tidigare men de liknar ingenting mot vad som finns på Gozo, här fullkomligt ÄLSKAR de Jesus och Jungfru Maria.
Framme i hamnen väntar den sedvanligt pittoreska hamnen med klarblått vatten och fiskebåtar.
Mgarr Bay
Från Mgarr, uttalat Imdjarr, tog vi bussen in till den "stora" staden. Här hände det inte så mycket, fast vi lade märke till den höga polisnärvaron i staden. Vi letade efter ett uråldrigt citadell, det var inte allt för svårt att hitta, för på Gozo finns det knappt några avstånd. Ett citadell, för dem som inte vet är en befästning, där invånarna kan söka skydd i krig och leva innanför murarna. Detta citadell låg högt upp på en höjd och man hade ganska bra utsikt över Gozo kan man säga.
Efter citadellvistelsen var vi ganska slut och vi fastnade på torget nedanför, för där var det fullt av uppklädda militärer med vapen, uniformerade poliser och välklädda malteser sittandes på fina stolar. Ordet spred sig från en lokal invånare att det var Maltas president som skulle besöka ön. En once in a lifetime upplevelse utan tvekan, så vi stannade kvar för att titta på spektaklet.
En kul upplevelse på Gozo, fast det finns så mycket mer att se på ön, vart jag lite kär i den faktiskt.
Efter en morgon på stranden vid St.Georges bay i söndags talades det om en utflykt. Vi visste inte vart vi skulle utan tanken var att ta första bästa buss åt ett håll vi aldrig varit åt och se vart vi hamnar. Vi passerade några små byar och tre lite större bebyggen; Bugibba, Melleiha och Xemxija. Det slutade med att vi stannade på Maltas norra udde och det fanns inte så mycket att göra här förutom att ta färjan över till Gozo. För 4.65€ fick man en 25 minuters resa med Ålandsfärja flashbacks.
Första åsynen av gozo är en stor sten, branta klippor med små grottor längs kusten och extremt stora kyrktorn och katedraler som pekar upp mot himlen över de små husen belagda högst upp på bergen. Jag har nämnt de stora kyrkorna tidigare men de liknar ingenting mot vad som finns på Gozo, här fullkomligt ÄLSKAR de Jesus och Jungfru Maria.
Framme i hamnen väntar den sedvanligt pittoreska hamnen med klarblått vatten och fiskebåtar.
Mgarr Bay
Från Mgarr, uttalat Imdjarr, tog vi bussen in till den "stora" staden. Här hände det inte så mycket, fast vi lade märke till den höga polisnärvaron i staden. Vi letade efter ett uråldrigt citadell, det var inte allt för svårt att hitta, för på Gozo finns det knappt några avstånd. Ett citadell, för dem som inte vet är en befästning, där invånarna kan söka skydd i krig och leva innanför murarna. Detta citadell låg högt upp på en höjd och man hade ganska bra utsikt över Gozo kan man säga.
Efter citadellvistelsen var vi ganska slut och vi fastnade på torget nedanför, för där var det fullt av uppklädda militärer med vapen, uniformerade poliser och välklädda malteser sittandes på fina stolar. Ordet spred sig från en lokal invånare att det var Maltas president som skulle besöka ön. En once in a lifetime upplevelse utan tvekan, så vi stannade kvar för att titta på spektaklet.
En kul upplevelse på Gozo, fast det finns så mycket mer att se på ön, vart jag lite kär i den faktiskt.
Valletta
I helgen bestämde jag och två andra oss för att åka bort till Valletta. Jag visste inte mycket om staden förutom att det är maltas huvudstad. Att inte ha några förväntningar på ett resemål kan vara en god ide, då man för det mesta blir positivt överraskad.
Bussturen från St.Julians kostade 0.50€ vilket var ett väldigt förmånligt pris. Resan dit tog ca 20-30min om inte längre och på vägen dit fick man en ganska bra bild av hur kustlinjen ser ut längs Sliema. Ett par svenskar som troligtvis var bakfulla kommenterade bakifrån bussen vilket jävla land de var i och vilken jävla ö de hamnat på.
Väl framme slogs vi av den stora massa turister som hade samlat sig på platsen, men även antalet bussar som stod parkerade utanför stadens portar. Många bussar såg ut som gamla klenoder från bilens begynnelse, jag var tvungen att ta en bild:
Förbi busstorget möttes vi av en stor port till staden och på sidorna sluttade stora stenmurar långt ner. Staden såg ut som ett antikt fort, en stad gjord för att tåla invasioner av stor skala. Positivt överraskade gick vi in genom de urgamla portarna och det första vi la ögonen på var en Burger King.
Mainstreet Valletta
Här kunde man skildra den lite äldre arkitekturen, med de typiska "halvbalkongerna" dekorerade med detaljerade figurer karvade i sandsten och de smala bakgatorna som man kan likna de i Gamla Stan. Här fanns det mycket butiker att kolla i, men framförallt på bakgatorna där invånare sålde frukter, fisk och sprit. Jag hade fått tips från min granne att titta i St.Josephs katedralen men tyvär hade sista rundturen just gått så vi gick runt ett tag och tittade i stadens utkanter. Men av trötthet och hunger plus den stekande solen kom vi fram till att Burger King var nästa anhalt innan vi skulle gå hemåt.
Istället för bussen fick vi den briljanta iden att gå till fots, två timmar senare och troligtvis solsting också hamnade vi på Kentucky Fried Chicken i Sliema och vidare därifrån bussen till Swieqi. Kvällen avslutades med film och hemkörning av kinamat.
Bussturen från St.Julians kostade 0.50€ vilket var ett väldigt förmånligt pris. Resan dit tog ca 20-30min om inte längre och på vägen dit fick man en ganska bra bild av hur kustlinjen ser ut längs Sliema. Ett par svenskar som troligtvis var bakfulla kommenterade bakifrån bussen vilket jävla land de var i och vilken jävla ö de hamnat på.
Väl framme slogs vi av den stora massa turister som hade samlat sig på platsen, men även antalet bussar som stod parkerade utanför stadens portar. Många bussar såg ut som gamla klenoder från bilens begynnelse, jag var tvungen att ta en bild:
Förbi busstorget möttes vi av en stor port till staden och på sidorna sluttade stora stenmurar långt ner. Staden såg ut som ett antikt fort, en stad gjord för att tåla invasioner av stor skala. Positivt överraskade gick vi in genom de urgamla portarna och det första vi la ögonen på var en Burger King.
Mainstreet Valletta
Här kunde man skildra den lite äldre arkitekturen, med de typiska "halvbalkongerna" dekorerade med detaljerade figurer karvade i sandsten och de smala bakgatorna som man kan likna de i Gamla Stan. Här fanns det mycket butiker att kolla i, men framförallt på bakgatorna där invånare sålde frukter, fisk och sprit. Jag hade fått tips från min granne att titta i St.Josephs katedralen men tyvär hade sista rundturen just gått så vi gick runt ett tag och tittade i stadens utkanter. Men av trötthet och hunger plus den stekande solen kom vi fram till att Burger King var nästa anhalt innan vi skulle gå hemåt.
Istället för bussen fick vi den briljanta iden att gå till fots, två timmar senare och troligtvis solsting också hamnade vi på Kentucky Fried Chicken i Sliema och vidare därifrån bussen till Swieqi. Kvällen avslutades med film och hemkörning av kinamat.
Maltesiska Festiviter
Malteserna älskar att festa och fira, denna slutsats kan jag göra redan nu efter två veckors visit i detta trevliga land, speciellt under sommaren. Min mäklare berättade att nu under sommaren är det fest varje helg på Malta och under den tiden jag varit här har det nästan varit fest varje dag(!). Antingen är det något helgon som ska firas, en stadsdels jubileum eller annat krimskrams. En dag paraderade en stor massa med präster bärandes en stor avbild av St. Julian med tillhörande paradorkester.
Befolkningen på malta verkar även gilla fyrverkerier och vad passar inte bättre till firande än en ståtlig fyrverkeripjäs, men de här fyrverkerierna skiljer sig från de jag är van med hemifrån. En stor platå ställs mitt ute i hamnen, en liten kille springer fram och laddar en pjäs, tänder på och springer snabbt och ukar sig bakom en container de lastat på platån för att han inte ska sprängas i bitar, några sekunder senare skjuts en tung dynamitliknande pjäs upp ca 100m upp i luften och en liten rökpuff syns. Sekunden efter vibrerar alla fönsterrutor, hundar börjar skälla, billarm sätts igång och du känner av tryckvågen mot din kropp även fast du tror att du står utanför riskzonen. Det är som en satans atombomb som smälls av i luften och ju högre smäll desto mer jublar folket.
Kul, absolut! Problemet är med dessa öronbedövande bomber är att min lägenhet är ganska nära situerad explosionerna och tidpunkten de börjar smälla av dem är antingen för tidigt eller för sent. Efter någon av mina första nätter då vi vart ute vaknade jag av höga explosioner och trodde antingen att det var terrorister som sprängde bilar eller självmordsbombare som var i farten.
Fast hör och häpna, mot kvällen en vanlig vardag började de faktiskt smälla av lite vanliga fyrverkerier med fina färger, men efter att 3 fyrverkeripjäser smällde av på platån och lysande projektiler skjöts mot åskådarna samtidigt som brinnande bitar i vattnet rökfyllde gatorna tappade jag hoppet. Malteser och krut är aldrig ett vinnande koncept.
Befolkningen på malta verkar även gilla fyrverkerier och vad passar inte bättre till firande än en ståtlig fyrverkeripjäs, men de här fyrverkerierna skiljer sig från de jag är van med hemifrån. En stor platå ställs mitt ute i hamnen, en liten kille springer fram och laddar en pjäs, tänder på och springer snabbt och ukar sig bakom en container de lastat på platån för att han inte ska sprängas i bitar, några sekunder senare skjuts en tung dynamitliknande pjäs upp ca 100m upp i luften och en liten rökpuff syns. Sekunden efter vibrerar alla fönsterrutor, hundar börjar skälla, billarm sätts igång och du känner av tryckvågen mot din kropp även fast du tror att du står utanför riskzonen. Det är som en satans atombomb som smälls av i luften och ju högre smäll desto mer jublar folket.
Kul, absolut! Problemet är med dessa öronbedövande bomber är att min lägenhet är ganska nära situerad explosionerna och tidpunkten de börjar smälla av dem är antingen för tidigt eller för sent. Efter någon av mina första nätter då vi vart ute vaknade jag av höga explosioner och trodde antingen att det var terrorister som sprängde bilar eller självmordsbombare som var i farten.
Fast hör och häpna, mot kvällen en vanlig vardag började de faktiskt smälla av lite vanliga fyrverkerier med fina färger, men efter att 3 fyrverkeripjäser smällde av på platån och lysande projektiler skjöts mot åskådarna samtidigt som brinnande bitar i vattnet rökfyllde gatorna tappade jag hoppet. Malteser och krut är aldrig ett vinnande koncept.
Poker
På Malta sitter många poker och andra spelbolag, anledningen till varför är den otroligt låga skatten och att det är relativt lätt att få spellicens om man har kontakter.
Jag har aldrig varit särskild intresserad av poker, många av mina kompisar har ibland spelat poker men nyfikenheten för spelet har aldrig varit särskilt påtagbar. Nu när man dock är inne i branschen och alla runt omkring dig spelar poker och du är den enda som inte spelar eller kan nåt om poker känns det som om det är dags att ta sig i kragen och lära sig lite om själva spelet. Efter några timmars studerande om pokerns bakgrund, diverse spelregler och taktiker kan jag säga att jag fortfarande inte förstår mycket. Jag har även testat att spelat gratispoker på en pokersite där det faktiskt gick ganska bra, började med 100€ insats i låtsaspengar, arbetade mig upp och jag gick ändå upp till 2500€ plus efter att ha haft riktigt mycket tur. Men efter att ha förlorat allt när jag gick all-in stängde jag ner. Inte för att jag var "tiltad" eller arg, utan för att jag inte förstod varför jag förlorade. Jag hade endast spelat på känsla och chans för jag kan varken räkna ut oddsen eller vet vilka händer som är bra.
Jag fick tipset att börja spela så kallade Free Rolls där man går in utan att satsa några pengar och har chansen att vinna riktiga pengar, men det är inga stora summor det handlar om. För det är skillnad att spela med riktiga pengar och låtsas pengar, skulle jag börja spela med riktiga pengar så skulle jag med all sannolikhet bli uppäten av de riktiga spelarna.
Poker verkar vara en kul sysselsättning men ska man tjäna pengar på det måste man leva på det. Spela 10 timmar om dagen med 16 bord samtidigt och resa världen runt till diverse pokerturneringar. Vinna miljoner och förlora allt i samma veva, det är nog inget för mig. Som den fisk jag är ska jag nog vänta med att börja spela på riktigt och hålla mig till låtsaspengarna.
Jag har aldrig varit särskild intresserad av poker, många av mina kompisar har ibland spelat poker men nyfikenheten för spelet har aldrig varit särskilt påtagbar. Nu när man dock är inne i branschen och alla runt omkring dig spelar poker och du är den enda som inte spelar eller kan nåt om poker känns det som om det är dags att ta sig i kragen och lära sig lite om själva spelet. Efter några timmars studerande om pokerns bakgrund, diverse spelregler och taktiker kan jag säga att jag fortfarande inte förstår mycket. Jag har även testat att spelat gratispoker på en pokersite där det faktiskt gick ganska bra, började med 100€ insats i låtsaspengar, arbetade mig upp och jag gick ändå upp till 2500€ plus efter att ha haft riktigt mycket tur. Men efter att ha förlorat allt när jag gick all-in stängde jag ner. Inte för att jag var "tiltad" eller arg, utan för att jag inte förstod varför jag förlorade. Jag hade endast spelat på känsla och chans för jag kan varken räkna ut oddsen eller vet vilka händer som är bra.
Jag fick tipset att börja spela så kallade Free Rolls där man går in utan att satsa några pengar och har chansen att vinna riktiga pengar, men det är inga stora summor det handlar om. För det är skillnad att spela med riktiga pengar och låtsas pengar, skulle jag börja spela med riktiga pengar så skulle jag med all sannolikhet bli uppäten av de riktiga spelarna.
Poker verkar vara en kul sysselsättning men ska man tjäna pengar på det måste man leva på det. Spela 10 timmar om dagen med 16 bord samtidigt och resa världen runt till diverse pokerturneringar. Vinna miljoner och förlora allt i samma veva, det är nog inget för mig. Som den fisk jag är ska jag nog vänta med att börja spela på riktigt och hålla mig till låtsaspengarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)